Bilen såldes på den auktion Bonhams hade på Goodwood Members Meeting. Escorten var renoverad till det utförande den hade 1968 det vill säga grupp-5 trimning med en Cosworth FVA. Den såldes för 2 295 000 SEK. Den tidigare toppnoteringen för en Ford Escort var 1 580 000 SEK.

 

Bilen med registreringsnummer X00347F var en av sex bilar som Ford 1968 lånade ut till toppteamet Alan Mann Racing. Teamet var väl etablerade och tidigare hade man tävlat framgångsrikt med bland annat Lotus Cortina. Reglementet som gällde var grupp 5, var ganska fritt men krävde att man använde en motor som härstammade från en standardbil. Cosworth byggde på den här tiden F2-motorer med standardblock från Ford Cortina, så det var bara naturligt att den hamnade i Alan Manns Escorter. Det var en crossflow med 16 ventiler och överliggande kamaxlar. Man fick ut nästan 240 hästkrafter och med tanke på att Escorten i tävlingsutförande bara vägde 878 kg, så det var ett riktigt litet krutpaket som Alan Mann använde i det engelska mästerskapet 1968.

 

Frank Gardner körde hem klass vinst i varje lopp

Alan Mann började säsongen med Lotus Cortina, men från juni då Escorten blev klar, blev det klass-segrar resten av året. Körde gjorde australiensaren Frank Gardner, som var fabriksförare hos Mann. Den bil Gardner använde hade registreringsnummer X00349F och en stor bred vit rand under grillen. Den var en systerbil till den som nu såldes på Bonhamsauktionen. Bilen på auktionen användes lite som experimentbil och man försåg den ibland med kompressor. Man tvingades då klassa upp den och tävla mot bilar som var över 2000cc. Jackie Oliver körde bilen vid ett sådant tillfälle, på Brands Hatch, där han slutade på en andraplats efter Roy Pierpoints stora Ford Falcon.

 

Rött och guld

Bilen hade sedan en lång och omväxlande historia med många olika utförande och förare innan den 2011-14 renoverades tillbaka till originalversionen. Den byggdes så som den såg ut när den tillhörde Alan Mann Racing 1968. Bilen, med chassinummer BB48GP18167, renoverades av John Mitchell och har försetts med en Richardson FVA-motor och en 2000E växellåda med huset i magnesium. Bilen lackades sedan i de typiska Alan Mann-färgerna, rött och guld. De vita ränderna under grillen är identitetsmarkeringar, som var olika på de bilar man använde. Kan en standardbil bli så mycket vackrare?     

 

 

Skrivet av Gunar Johansson